tisdag 27 september 2011

Örnberget

I helgen var det strålande sol och riktigt varmt för att vara sen semptember, så Robin drog med mig och min klätterkompis Emelie till Örnberget för att, med Robins ord, känna på lite goa grejer.

Han hade spanat in "Underarms UFO" åt oss, som enligt Stockholmsföraren håller en grad på 6c. Kruxet är definitivt i början, att etablera sig på själva berget. Det krävs att man går upp i en undercling som känns hemsk ända tills man får upp fötterna, kan låsa av ordentligt och gå vidare till en fin jugg lite längre upp. Efter det känns det som ganska ihållande klättring på runt 6b ända tills den sista pushen upp till ankaret då man får sträcka sig efter en gaston med högerhanden och bara trycka ifrån så man får upp fötterna högt på en avsats från vilken man sedan i lugn och ro kan klippa ankaret.


Superbra pass då vi tog hela dagen på oss med bara den leden, jobbade den på topprep ett par gånger, sen satte jag det första försöket på lead och gjorde ett par repetitioner också. På tal om utmattning så märktes det tydligt att det var just den mentala tröttheten som till slut tog över helt. Vi hade bra med mat med oss men var alldeles för slarviga med att faktiskt sätta i oss den mellan pressen. Nervsystemet får inte den energin det behöver och hela kroppen bara stänger av och man kan inget göra... ok vi tog faktiskt vägen förbi K2 efteråt för att bara bouldra av oss lite på det enklaste vi kunde hitta. Men resten av kvällen blev som en lång koma. Come sunday och jag var fortfarande ganska trött i kroppen, men fick likväl in ett bra pass med Johannas man Staffan som var grymt taggad på lite ledklättring.

Gjorde några fina press på precis det jag ska öva på, uppbyggnad på runt 6c nivå för att bygga upp mjölkssyratåligheten, min svagaste punkt för tillfället.

Inga kommentarer: