Läkaren släppte datorskärmen med blicken och tittade på mig.
"Träning?" upprepade han som om jag just svurit.
"Ja, alltså jag fattar att det inte blir idag eller ens
imorgon. Men kanske i helgen när penicillinet hunnit verka lite?"
"Tidigast..." Han uttalade orden med stort allvar.
"...absolut tidigast på kanske måndag. Försiktigt. Underskatta inte det här.
Du är sjuk."
Jag nickade motvilligt.
Ett stilleben över min bli-frisk-snabbt-strategi.
1 kommentar:
Nä fasen vad trist. Krya på dig och stressa inte över träningen!
Skicka en kommentar