Ledklättring och framför allt fallträning stod på schemat igår. Robin räknade ut att jag totalt under träningspasset föll ungefär 30 meter. Det var ju inte i ett enda fall utan fördelat på drygt tio stycken :-). Har kört lite fallträning tidigare, men i topprep. Anspänningen är mycket större när jag leder själv och emellanåt var jag så nervös för att jag skulle tappa taget / behöva släppa att illamåendet steg i halsen. Men det gick bättre och bättre ju längre träningen pågick. Anders filmade den här sekvensen när jag klättrade på en sva-vägg (medlut) i slutet av passet:
Fick återigen ont i armbågarna och konstaterade att det främst är när jag klättrar överhäng smärtan kommer. Robins tips var att alltid försöka hänga i lätt böjda armar för att inte överbelasta muskelfästena. Tydligen är det då lättare att känna när man inte orkar längre och behöver en paus. (Självklart skulle jag inte envisas med för tung klättring heller om det gjorde ont...)
Ett tips till från tränarens sida gällande just ledklättringen var att, när man som jag är ganska rädd och spänner sig lätt och därför blir sluten och hopkrampad i sin klättring, ska man lura sig själv till att slappna av. Det gör man genom att svinga på lite mellan greppen istället, med stor och mjuk klättring. Kroppen tro då att man är avslappnad och trygg i rörelsen och resultatet blir att man slappnar av mer och blir säkrare. Fake it til you make it, så att säga. Jag känner dock att jag behöver öva på att luras lite mer, min hjärna är inte hur godtrogen som helst när jag ledklättrar...
1 kommentar:
Jättekul att se.. jag följer bloggen varenda dag eller så ofta ni skriver! Keep up the good work!
Skicka en kommentar