Jag har en träningsdagbok.
Nåväl, lösa A4-ark i en pärm är närmare än sanningen. Jag och Johanna har iaf fått en varsin av tränarna där vi för varje träningspass skriver ner hur det gick, varför det gick som det gick, vad vi lärt oss, vad vi bör tänka på till nästa pass, hur vi känner oss fysiskt i kroppen och mentalt.
Ibland är det extremt svårt att komma på vad man verkligen har lärt sig, speciellt efter, säg, ett uthållighetspass där man bara köttar upp och ner för samma lätta led gång på gång och dessutom utan någon av tränarna som kommenterar ens handel och vandel på väggen.
Men ibland så är huvudet så fullt av idéer, tips, kommentarer, åsikter, utlåtanden och funderingar att det är kämpigt nog att bara hålla allt ordnat och sorterat i huvudet, för att sedan försöka få ner allt i dagboken illa kvickt innan det bara är potatismos av allt.
Så var det efter passet med Robin igår. Vi hade inget speciellt upplägg utan jag fick testa lite olika problem och så tog vi taktiken, tipsen osv allt eftersom den behövdes. Jag har ändå kommit så pass långt att det inte finns några uppenbara grundtekniker kvar att lära sig. Definitivt måste jag bli mycket bättre på... well det mesta, men där handlar det mer om att nöta nöta och tänka på tekniken hela tiden. Resten, alla små detaljer, är nog enklare att som tränare lära ut när eleven stöter på ett visst problem eller sekvens på en led. Utvecklingskurvans smekmånad är över.
Här är ett utdrag (lite mer utförligt skrivet än i dagboken, för läsförståelsen) från gårdagens pass:
Vid förflyttningar i två dimensioner, dvs snett uppåt, kan det ibland vara en bra idé att försöka dela upp förflyttningen i två steg. Detta funkar speciellt bra om du har ett fotsteg en bit ut åt det hållet du ska, samt om greppet du går ifrån är bra så länge du är under det men blir urkasst så fort du börjar resa dig upp (slopers är det uppenbara exemplet). Först etablerar man foten på steget ut åt sidan och förflyttar tyngdpunkten åt samma håll så att man har kroppen mer rakt ovanför foten, allt med bibehållna raka armar och UTAN att försöka resa sig upp. Sen i nästa steg skjuter man ifrån med foten under tyngdpunkten och går vidare till nästa grepp. Det kan fortfarande vara nödvändigt att göra detta relativt fort och med dynamik så det behöver inte vara en långsam rörelse, bara att den delas upp i två distinkta partier.
Fördelen här är att man får mer push med foten om man har tyngdpunkten rakt under sig, foten får dessutom ingen kraftkomposant som trycker en bort från väggen/steget vilket är helt avgörande för att hålla sig kvar nära väggen, speciellt om slopern man har händerna på är dålig.
Nu sitter jag mest och vilar och förbereder mig mentalt inför morgondagens projektpass. Det blir min andra dag på projektet (7a, lead) och som jag konstaterade sist så har jag alla moves under kontroll, det handlar bara om att länka ihop allt. Jag har förfinat en del rörelser och klippositioner (tror jag, alla uppgraderingar finns ju bara i huvudet än så länge) och om jag känner mig fräsch och utvilad imorgon så sitter den!
Här kommer en lite film från ett av mina tre försök på projektet, det var det sista försöket och jag var heeeelt slut i armarna så fallet kommer mitt i ett klipp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar