En blindbock till

Jag slog nytt pers igår på projektpasset med Daniela. Klättrade en 6B! Joho! Kan tänka mig att den tillhörde varianten "lättare" 6B eftersom vi först provade en annan 6B som kändes helt omöjlig. Men jag lät mig inte nedslås av det lilla faktum att jag inte än är en "6B-klättrare" som äter leder av den svårighetsgraden till frukost. Jag var bara nöjd med att klara en första. Man måste ju börja någonstans.

Efter att jag tagit mig igenom leden en gång fick jag göra som Anders gjorde i måndags. Memorera leden och sedan sätta på mig ögonbindeln. Eftersom leden vi jobbade med hade långa rörelser och det kändes som om jag hade klättrat den med mycket fart, där jag var tvungen att satsa och ta vissa grepp mitt i en rörelse så förstod jag inte hur det hela skulle gå till med förbundna ögon.

Det var tills jag förstod det fina med ögonbindeln. Precis som jag trodde gjorde den det helt omöjligt att chansa upp till ett grepp. Däremot tog den i stort sett bort höjdrädslan och fick mig att koncentrera helt på själva rörelsen och balansen. Det var en enorm aha-upplevelse att känna efter hur hårt jag egentligen behövde hålla i ett grepp istället för att krampa tag i allt för glatta livet som jag brukar göra. Vi hann visserligen bara gå igenom en tredjedel av min led med bindeln så jag ser fram emot att avsluta blind-projektet vid senare tillfälle.