Efter att ha skakat av sig chocken av att få reda på att K2 står i lågor och sedan melankolin att inte få klättra där på obestämd tid, så inser jag att Solna faktiskt inte är illa alls, inte minst för mig som bor här och bör se det lite som hemmahall.
Egentligen stod det teknik på schemat men Daniela kungjorde istället att jag skulle få ett nytt projekt, nu på en gång, att nöta på. Jag väntade på att repet skulle åka fram så jag fick börja leda, men det skulle tydligen topprepas och jag funderade lite på vad haken var men blev snart varse: "Du ska klättra den här leden - med ögonbindel" säger Daniela med jordens leende.
Jag hade precis klättrat leden, en 6c på stora väggen, normalt och hade också planerat klättringen innan. Nu skulle jag försöka planera om och i sådan detalj att jag kunde precis varendra rörelse i huvudet och i musklerna. Först kändes det nästan omöjligt, hur ska man hålla reda på alla fotstegen och exakt var de är, och hur ska man lyckas urskilja just min led från alla andra grepp på väggen?
Det första och kanske den bästa lärdomen från den här typen av klättring är att det finns planering och sen finns det planering. När man ser leden kan man alltid göra rörelser i obalans och svinga sig efter ett grepp man vet att man kommer att sätta och ibland är det ju bra, speciellt om man bygger in rörelsen i ett flöde där man kan använda rörelseenergi från en tidigare rörelse, men inget av det där funkar när man klättrar i blindo. Då gäller det istället att hela tiden ha perfekt balans och veta precis hur man vill stå på varje steg och hur man kontrollerat ska gå vidare på enklaste vis till nästa grepp. Tanken är att man sedan ska ta med sig den "känslan" till riktiga projekt när man dessutom kan använda ögonen.
Det här var ju första passet så det blev inte mer än halvvägs upp men det var kul att känna på utvecklingen under bara den dryga timmen man jobbade på leden. Mot slutet satt första delen ganska klockrent så det är på god väg.
2 kommentarer:
Intressant övning. Måste vara svårt att memorera hur alla grepp sitter. Har du några tips på vad man bör tänka på om man provar det här?
Planera igenom leden och klättra den normalt först en gång för att se att du klarar den. Lägg märke till rörelser som blir dynamiska och okontrollerade, dessa måste förmodligen planeras om när du klättrar blind.
Sen börjar du planera med ögonbindeln i åtanke. För varje rörelse, försök se/gissa hur du står på väggen och var nästa grepp/steg är i förhållande till kroppen. Gör rörelsen i luften precis så som du kommer göra den när du klättrar, dvs sträck ut armar/ben i rätt riktning och avstånd från där du tror du kommer stå. Tänk på att du ibland kommer röra kroppen samtidigt som du sträcker dig till nästa grepp vilket gör att avståndet till greppet minskar mot om kroppen varit kvar i sin tidigare position. Försök titta lite på de andra greppen runtomkring och memorera hur de ser ut jämfört med din led, ofta har alla grepp på en led ganska homogen karaktär så då vet du om du råkar sträcka dig efter fel grepp.
När du planerat leden ska du försöka klättra igenom den i huvudet utan att behöva titta på den. Vänd dig om från väggen och klättra den långsamt, med rörelser. Ta det i partier om det är svårt att memorera allt på en gång.
Man kan skippa ögonbindeln i början när man jobbar igenom leden och bara blunda istället, men märker du att du gärna tittar lite för mycket, dra på bindeln.
Skicka en kommentar