Jag börjar känna min kropp ur ett träningsperspektiv allt bättre, jag vet när jag behöver äta och hur mycket för att må bra, när jag ska ta en extra dags vila och hur hårt jag ska pusha mig på träningspassen... or so I thought.
Det blev ett rätt så intensivt boulderpass med Robban på KC i onsdags. Det gick bra och jag flashade ett svart problem och tog mig upp för ett par till utan större problem. Man kom upp i varv och glömde bort dels att jag kört ganska hårt den senaste tiden, dels att uppvärmningen inte var det bästa och att jag redan klättrade alldeles för mycket och vilade för lite mellan problemen.
Och det var allt som behövdes tydligen. Jag vet inte exakt när det hände men när jag hoppade ner från flashen så kände jag den vid det här laget allt för familiära smärtan - axeln hade pajat igen! Den här gången är det vänster axel men precis samma smärta på precis samma ställe. Muskeln som smärtar kallas (förmodligen, jag är inte absolut 100) "romboid major" och fäster mellan skulderbladet och ryggraden. Den är översträckt helt enkelt. Förmodligen hände det antingen vid en lång sträckning efter ett dåligt grepp eller när man matchar på ett grepp och pressar ihop händerna för att förhindra ett utsving från väggen. I båda fallen sträcks romboidmuskeln och det kan ha lett till smärtan.
Jag är sur och deppig, men jag vet samtidigt att det går att behandla och komma över, jag har ju redan gjort det. De rehabövningar jag fått fungerar så jag ska nog snart vara på banan igen. I princip så handlar det om att stärka musklerna i axlarna, ryggen och kring skulderbladen med hjälp av motståndsövningar med gummiband. Samtidigt är det viktigt att stretcha. Men då ska man inte stretcha romboidmuskeln eftersom den redan lider är för utsträckt. Nej istället ska man stretcha dess antagonistmuskel, pectoralismuskeln (bröstmuskeln), som (har jag hört) hos många (framförallt) killar är ganska kort. Det gör att den drar fram axlarna och sträcker ut romboidmuskeln, som är svagare och därmed förlorar den dragkampen. Med starkare romboidmuskel via gummibandsövningar och längre pectoralis så minskar risken för att skadan uppstår.
Så nu vet ni, och jag vet framförallt!
I'll be back!
p.s. Typiskt nog blev jag skadad samma vecka som jag ska till Bistaberget. Men såklart åker jag ändå med, kanske ses vi där imorrn?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar