Har inte kört ett redigt pass på två veckor. Oroar mig för att all rädsla ska vara tillbaka, men tänker samtidigt att om den är det vet jag hur jag ska jaga in den i vrårna igen.
Ett sätt för mig att hantera rädslan när jag inte kan klättra för fullt själv är genom att säkra någon annan. När jag började med ledklättring var det lika läskigt att stå nere på marken och hålla repet som att vara uppe på väggen. Har kommit på att jag måste öva mer på att säkra. Få känna hur klättrarens fall drar i mitt sele, hur olika repbromsar fungerar och hur mycket slack jag kan ha på repet och ändå känna en trygg förvissning om att klättraren är säker i mina händer.
Det är egentligen ganska enkelt. Jag måste veta hur jag sköter kontrollen från marken för att själv våga släppa kontrollen och lita på min säkrare när jag är på väggen. Insåg det inte då, men det var samma sak när jag började klättra topprep. Inte förrens jag hade fångat någon annans fall vågade jag falla själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar