Efter sjukdomar, SM-finaler på västkusten, photo shoots på Åland och några veckor i Rocklands så lyckades jag och Daniela äntligen hitta tid för det första riktiga passet sen semestern. Å vilket pass det blev sen! Följande noterades:
1. Jag har blivit starkare enligt Nellan, dels vilka grepp jag klarar av att hålla och röra mig vidare ifrån med kraft och smidighet, dels ser kroppshållningen mer stabil ut. Det var ju trevligt att höra för det är inget jag själv riktigt lagt märke till... eller jo det har jag. Faktum är att det jag insett är att min bouldering blivit bättre, vilket är lite bisarrt med tanke på att om det är något jag ägnat mig åt de senaste månaderna så är det repklättring och uthållighet.
2. Jag har gått och blivit rädd! Det är något som mentalt drar ner min förmåga på ledväggarna. Jag är ganska säker på att det beror på att jag har en ny klätterpartner och även om jag rent rationellt litar 110% på henne så är det något som händer på väggen, något som jag kanske inte är van vid att känna, något som är svårt att upptäcka och därmed åtgärda. Som Robin konstaterade häromdagen, så är det viktigt att man pratar med varandra i ett replag, jag upplever att vi gör det väldigt mycket men det är svårt när man inte vet vad det är som är fel (eller ens att det är något som är fel). Genom att klättra med Daniela så insåg jag lite vad skillnaden är och hur vi ska lösa det. Ska bli spännande att gå igenom och reda ut.
3. Jag är väldigt låst på mitt projekt. Även detta är en mental grej, dvs jag lägger för mycket prestige och vikt på att sätta min 7a+, varje fall blir som en mental förlust och känns som ett misslyckande. Dessutom vet jag exakt vilka partier som är svåra och det gör att jag börjar klättra ryckigt och nervöst direkt när jag kommer dit. Så vi skiter i min orange 7a+ och hoppar på en annan led istället, för att bryta mönstret och ge mig nåt nytt att fokusera på. Det känns helt rätt!
4. Jag har tappat i fart och klättrar lite för osäkert ibland. Detta hänger ihop med rädslan såklart. Jag kan bättre och får helt enkelt börja tänka mer på det när jag klättrar.
5. Jag behöver mer styrkeuthållighet, eller anaerob uthållighet. Jag känner mig hyfsat stark när det kommer till att klättra länge (säg 200 förflyttningar) utan vila på leder ett par grader under max, när man till stor del tränar aerob uthållighet. Men jag saknar den där styrkeuthålligheten som är typisk för att kunna klättra kanske 20-40 moves nära maxnivå utan att pumpa sönder armarna. Det märks tydligt då jag kan segla upp för en 6b flera gånger irad utan att känna pump alls, samtidigt som jag är helt slut bara halvvägs upp för en 6c. Därför kommer det att bli fokus på styrka och styrkeuthållighet, eller det vi kallar "Uppbyggnad".
Det nya projektet, också en 7a+, känns mycket roligare, passar mig lite bättre, och blir en positiv mental grej för mig. Det finns en ny klarhet i träningen nu och jag kommer få mer specifika, anpassade träningsrutiner att följa nu när tränarna ser vad jag saknar. Känns bra och jag är otroligt taggad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar