Äntligen känns det som om jag har kommit igång med ledklättringen igen. Började ju känna på det i våras, men under sommaren så har jag fegat ur och stannat på topprepet. Helt mitt eget fel att det har kännts jobbigare och läskigare med ledandet för varje dag som passerat.
Så i torsdags var det slut på det ångestfulla uppskjutandet när jag under ett pass med Robin fick leda. Mitt nya projekt är en blå 6b. Bilden sträcker sig precis ända upp till förflyttningen som fick mig att ramla gång på gång.
Det fantastiska med fallen var att det fick rädslan att dra sig tillbaka en aning och viljan att pröva mer ledklättring att våga sig fram. Var redan igår uppe på samma vägg igen under ett pass jag körde utan tränare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar