För första gången på länge var jag uppe och kände på mitt "blind-projekt" igår. Det var som om någon hade flyttat runt greppen och skruvat fast dem en decimeter upp / ner /åt vänster / höger sedan sist. Famlade i blindo var precis vad jag gjorde, med ett gammalt hårband som improviserad ögonbindel. Från marken ropade min man varje gång jag satte en hand eller fot på grepp som inte tillhörde min led.
"Fel."
"Fel."
"Fel, igen."
"Hallå, du står på röd."
"Men, vad fan!" Jag gluttade på bindeln för att komma vidare.
Vid nästa förflyttning började ropen om från marken.
"Fel."
"Fel."
Ja ni fattar grejen.
Vi kommer behöva äktenskapsterapi innan den där leden är avklarad....
Eller så får jag bara "get my shit together" och klättra rätt.
(Till makens försvar bör jag väl tillägga att han bara följde klättrarens order om vägledning, även om hon kanske tyckte han kunnat vara lite mindre nogräknad emellanåt :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar