Igår hade jag och Anders gemensam träning med Robban. Vi skulle egentligen träna ledläsning och klättra topprep, men då Anders var lite sen lyckades jag förhandla mig till boulderträning istället. Ledläsningen blev till problemläsning och det var nog tur att gav oss på kortare väggar.
Uppgiften vi hade var att inbilla oss ett spöke i vår egen storlek som klättrade väggen. Vi skulle se hur ”spöket” tog sig upp på väggen och följa efter. Knepet var att inte bara se greppen utan faktiskt föreställa sig person tar den greppen, sätter den fötterna och förflyttar tyngdpunkten. Jag tycker att det hela låter ganska enkelt. Så var det inte.
Till och börja med kunde jag knappt föreställa mig spöket i en startposition, än mindre få det att klättra. Jag hade noll förståelse för tyngdpunktens förflyttning och min egna räckvidd. Och gång på gång kom Robban på mig.
”Nu tänker du bara grepp igen”, sa han när jag läste en led.
Fattar inte hur han såg att jag stod och tänkte höger, vänster, höger, och hade lämnat själva spöket vid startgreppen.
Med lite övning blev det faktiskt lättare att klättra lederna vid första försöket, det kändes nästan som om jag hade klättrat dem tidigare. Problemet var då bara att jag ansträngde mig för att klättra leden som jag hade läst den. Det ska man inte alltid sträva efter. När man klättrar så klättrar man. Tanken är att läsningen ska fungera som en första klättring som sätter sig i minnet och som hjälper en på vägen. Inte en plan att slaviskt följa om det blir fel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar