Memory

Måndagens pass inleddes med ett parti memory - oortodoxt ja, men det visade sig vara en väldigt bra övning att tillämpa på väggen. När man läser leder är det lätt att man bara tittar på greppen och rör sig igenom dem utan att närmare reflektera över hur de egentligen ser ut. Nackdelen är att man ofta, när man går därifrån, har svårt att minnas hela leden även om man klättrade igenom alla delar flera gånger under passet.

Så övningen gick ut på att jag fick blunda och känna på ungefär 15 grepp ett åt gången och namnge dem efter det första jag kom på som beskrev formen, roteringen och storleken på dem. Om jag skriver "munken", "hajfenan", "lilla krimpen", "hjärtat" och "kommatecknet" så antar jag att ni alla får en bild av greppen framför er. Väldigt nyttigt. Sen radade Robin upp alla greppen och jag skulle identifiera vilka som var vilka enligt mina namngivningar i blindo. Alla rätt utan problem och det var uppenbart hur kraftfullt detta inlärningssätt är.

Sen masade vi oss över till väggarna och Robin pekade ut en helt unik led bestående av c:a 30 grepp i olika färger med väldigt olika karaktär och greppvänlighet. Jag namngav varje grepp i huvudet allteftersom vi gick igenom leden på marken. Därefter var det dags att testa. Många sekvenser kändes helt omöjliga i början men efter bara 3 försök så hade jag alla sekvenser under kontroll, behövde bara finna styrkan att sätta det på ett och samma försök. Idag när jag körde ett uthållighetspass såg jag dock till min besvikelse att några av lederna var nedtagna och utbytta, men det roliga är att varenda grepp sitter fortfarande som fastbrända i minnet, mycket tack vare att jag faktiskt vet hur varje grepp såg ut, hur de kändes och hur de var orienterade. Förvisso hjälper det att Robin inte tog med en massa små micros för fötterna utan alla fotsteg var också handgrepp, vilket gör leden svårare att klättra men något enklare att komma ihåg.

Hur som helst, ett bra tips för er ledläsare som sitter med ett projekt och kämpar. För om man har hela leden 100% i huvudet, då kan man redpointa den hur många gånger som helst i tankarna innan man kliver fram till väggen för att göra det på riktigt. Innan min besvikelse över att min led var borta så hann jag faktiskt med att uppgradera hur jag ville göra ett flertal av rörelserna, allt efter att ha klättrat leden endast i mitt huvud om och om igen. Häftigt hur hjärnan funkar!