Dinosauriehopp

För några månader sedan, när jag började lära mig mer om klättring, trodde jag att en rörelse, där man i stort sett hoppar på väggen för att komma vidare, kallades för en "dino". Helt logiskt, eftersom det handlade om en stor rörelse och vissa dinosaurier var ju skitstora. Nu vet jag bättre. Det kallas "dyno" och är en förkortning av "dynamisk rörelse". Nästan lika logiskt.


I måndags var det just stora rörelser, där man måste flytta båda händerna samtidigt, som jag övade på tillsammans med Robin. Vi började lugnt och testade på mindre rörelser. Till att börja med blev det väldigt ryckigt och jag drämde in i greppen så att väggen skallrade. Målet är tvärt om att man ska ha så mycket tid på sig som möjligt i förflyttningen och fatta greppen mjukt. Det ska bara väsa till, som vid ett perfekt dyk från tian. En bra övning var att bara flytta runt händerna mellan grepp i olika höjd och svårighetsgrad:





Sedan fick jag försöka ta mig upp till grepp som det inte fanns en chans att nå genom statisk klättring. Övningen slutade med blandat resultat:





Ytterligare en variant var dynos i sidled och det var svårast rent mentalt. Det kändes ologiskt att släppa båda händerna samtidigt när jag skulle förflytta mig åt sidan. Robins trick för att få hjärnan och musklerna att fatta vad som är på gång är att låtsas göra rörelsen, men bara släppa greppen med en liten "dutt", ett snabbt lyft med händerna. Efter duttandet brukar det vara mycket lättare att göra själva förflyttningen. I det här klippet finns både "dutt" och "dyno":





Vi avslutade passet med att gå på rena hopp, där båda fötterna lämnar ursprungsstegen. Har ingen film på det hela, men jag gissar att jag kommer nöta en del dinosaurierörelser framöver och får återkomma med bildbevis.