"Nöta nöta nöta" var mantrat under dagens teknikpass och Karate Kid associationerna lät inte vänta på sig. Sensei "Mr Miyagi" Robin skickade upp undertecknad, Anders-san "LaRusso", på svaväggen på övervåningen med en regel: Inga händer förrän slutgreppet! "Du får kliva på det där, det där och det där steget, sen sträcker du dig till den där juggen." Efter ett par försök tar jag mig upp och då kommer den: "Bra, nu ska du ta dig ner också, samma väg, samma regler!" vilket var en helt annan match och då kom första läxan för dagen: När man gör knepiga eller långa rörelser (typiskt deadpoints) och på antingen inga eller väldigt slopiga grepp, är det A och O att förflytta sig utifrån och in mot väggen så att man stannar upp precis vid väggen eller på greppet. Går man upp med kroppen för nära väggen är det lätt att man faller ut och med ett dåligt grepp går det inte att hålla det utsvinget. Fysik A helt enkelt och det är häftigt hur pass väl det funkar när man börjar göra rätt.
När jag till slut tar mig upp och ner för samma problem en gång utan att falla så konstaterar Miyagi att jag får godkänt när jag kan göra 10 stycken i rad utan miss. Nöta nöta! Wax on, wax off!
Sen gick vi bort till ett extremt häftigt problem för att testa de nyfunna färdigheterna, ett av de bästa problemen i hallen just nu enligt Robin. I princip 3-4 moves, nån sorts halv-hoppstart från ett fotsteg till match på en slopig disk, därifrån en hyfsat enkel deadpoint till en till disk (jugg) sen upp med högerfoten på första disken och skjuta upp till slutgreppet som är en liten jäkla sloper. Teknikerna från svaväggen fungerade klockrent och jag lyckades flasha problemet OCH klättra ner också, helt kontrollerat! Robin tittade lika förvånat på mig som Miyagi när Daniel fångar flugan med pinnarna på första försöket.
Vi avslutade med ett dynoproblem och här lärde jag mig också massor av saker jag gjort helt fel hittills. Släpp händerna från utgångsgreppen så fort de inte används för fart uppåt, så har man mer tid att sträcka sig efter greppen man ska till istället. Check! En annan grej är (såklart) att skjuta ifrån ordentligt med benen, och läxan här är mer hur man siktar om man ska göra dynos i sidled. Istället för att trycka ifrån snett på fotstegen med båda fötterna så skjuter man ifrån rakt ner på stegen och använder olika mycket kraft med benen. Resultaten blir ett snett hopp fast med mycket bättre push från benen.
Sammanfattningsvis en extremt lärorik dag med Sensei Robin.
3 kommentarer:
Jag tycker att det är väldigt mycket facktermer. Kan ni inte förklara dem ni använder? Deadpoint? Dynoproblem? Jugg, Disk, Sloper?
Självklart ska vi förklara det bättre. Här kommer svar på dina frågor just nu.
Deadpoint = den korta stund i rörelsen mellan greppen som din kropp varken är på väg uppåt eller nedåt.
Jug = greppvänligt bra grepp
Disk = stor runt ganska platt formation (se de två gröna på röda väggen i inlägget.
Sloper = sluttande grepp
Dynoproblem = dynamiskt boulderproblem. Rörelser där man måste hoppa mellan greppen kallas normalt dynos. Om ett boulderproblem har just en sån rörelse som sitt krux (svåraste sekvens) så kallas det dynoproblem.
Här kommer en liten ordlista på engelska som kan vara bra att ha:
http://www.rockclimbing.com/Articles/Introduction_to_Climbing/Climbing_Dictionary_528.html#d
Skicka en kommentar