Första steget blir att klara mitt delprojekt. Såg i lördags att det hade blivit omvärderat från en 6c till en 6b+ och kände mig i ett slag ännu längre från målet än tidigare. Fördelen med omklassificeringen var att leden plötsligt blev lättare att klättra och jag tog mig upp med bara en liten vila. Vad säger det om min mentala balans?
Tillsammans med Daniela jobbar jag också på att hitta rätt bland mina mag- och ryggmuskler. Vi har kört en del styrka de senaste passen istället för klättring eftersom jag har dragits med ett risigt finger. I torsdags gjorde vi övningar med hängande handtag, en specialkonstruktion a la Daniela.
Jag hade svårt att hålla kroppen rätt.
"In med magen."
"Mm", höll jag med och försökte dra in magen samtidigt som jag gjorde en armhävning i snörena. Hade fullt sjå att inte ramla ihop.
"Nej, in med magen. Också ut med ryggen."
"Så här?" Jag försökte ändra ställning på nytt. Förstod inte riktigt hur jag skulle få ut ryggen. Svankandet blev nog bara värre.
"Nej, tänk att du ska spänna rumpan."
Daniela hjälpte till att peta på de delar som skulle åt olika håll och fick mig att göra en armhävning med korrekt hållning.
Vid nästa repetition var ostkrokskroppen tillbaka igen.
"In med magen," upprepade Daniela på nytt.
Så länge jag ser mig själv i spegeln eller Daniela säger precis vad jag ska rätta till så fungerar det. Men på egen hand, i blindo, har jag en vag kroppskontroll mellan halsen och höften. Inte till min fördel på väggen skulle jag tro. Tänker att det ändå är lite tur att jag fortfarnade har många sidor kvar att utveckla. Då är ju rimligtvis potentialen för förbättringar fortfarande stor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar