Har pass med Daniela ikväll och gång på gång kommer jag på tankarna att glida i förväg till K2. Var och kollade in SM-kvalet i lördags förmiddag och suktade efter alla nya leder som är byggda i elefanten.(De nya tävlingsanpassade lederna såg hårda ut, gissar att jag får hålla mig till rutterna som knatte-klassen klättrade.) Ska bli spännande att ge mig upp på väggen i helt nytt landskap, men samtidigt är jag lite nervös.
Gillar mest att klättra leder jag känner till. Har inte alls insett tjusningen med att on-sighta något (klara leden första gången man försöker på den). Brukar bli nervös och obekväm på väggen när jag inte vet vad som kommer. Följden blir att jag släpper taget. Gissar att tanken i stundens hetta är, hellre ett kontrollerat fall än riskera ett okontrollerat, spelar ingen roll om jag kommer till toppen eller inte. Borde ju vara enkelt att fixa, bara låta bli att släppa taget med flit. Får upprepa det som ett mantra ikväll, släpp inte taget, släpp inte taget, släpp inte taget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar