Ok så jag satte min första 7a+, vilket såklart är ett stort steg på vägen mot mitt "mål" att klättra 7b... stabilt. Det där med "stabilt" är intressant förresten, för vad klättrar jag stabilt egentligen? Inte tusan är det 7a+ iaf. Kanske 6c? Helt plötsligt känns det där målet ganska avlägset.
Hur som helst, det var en skön vecka det och förra helgen blev det utveckling av ett lite annat slag. För även om plast är grymt att träna på så är det inget som slår sten! Jag hade i somras via en kompis fått nys om ett riktigt häftigt boulderområde som förvisso inte verkade oklättrat, men definitivt odokumenterat och totalt okänt i den proverbiala ankdammen som är den svenska klätterscenen. Inget på sverigeföraren, inget på 27 crags, inget på de typiska forumen... ok det verkar som vi snubblat över något helt nytt här.
Så vad är det jag pratar om, var ligger detta ställe?
Jo... på Öland. Ja ni läste rätt! Öland. På denna platta avlånga strimma fårhage finns det väl inget värt att klättra på? Jo det gör det faktiskt. Längs en bilväg ligger det en flera hundra meter lång förkastning inne i en fårhage, en c:a 3-6 meter hög vägg med kalksten och alunskiffer formade i tydliga lager som också utgör den grepprika strukturen. Det är såklart gamla kalkstensbrott som man sedan länge övergett och som bara ligger där och väntar på att klättras. Allt från slabbar med mardrömskrimpar till takformationer med juggar man annars bara ser i klätterfilmer från Spanien eller i plastform på K2:s övervåning.
Vi var helt lyriska och sprang mest omkring den första tiden och ville klämma på allt vi såg. Efter lite fippel och uppvärmning började vi komma igång med nyturerna... or so we thought. Rätt som det är stannar det en bil och en dam kliver ut med ett stort leende på läpparna och undrar var vi kommer ifrån.
"Stockholm?! Vad kul, hur har ni hittat hit till vår lilla klippa?" Hon visar sig utgöra c:a 10% av Ölands klätterklubb (you heard me!).
"Jag måste ringa Stefan."
Stefan, visar det sig, ÄR klättring på Öland personifierad. Stefan släpper allt han har och kommer genast förbi lika uppspelt han för att det står fastlandsbor vid deras hemmavägg. Vi får via Stefan veta att det mesta är klättrat men inget finns dokumenterat, inga linjer är döpta, första bestigare bör antas vara Stefan men det är egentligen egalt. Vi har Stefans fulla stöd att lägga upp förare efter behag och han visar oss till och med några riktiga gobitar att sätta tänderna i innan han återgår till lördagssysslorna. Vi är vid det här laget än mer taggade och börjar beta av allt vi ser (och klarar).
Det återstår hur mycket som helst att göra och vi måste sammanställa det som finns i en förare, vilket säkert kommer att ta tid... men den kommer att komma. Här kommer lite bilder för att kittla fingrar och tår så länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar