Jag ser rött

I euforin över att K2 åter är öppet och att jag äntligen är frisk så har det gått bra att klättra. Har börjat känna mig fram på lead igen och rädslan håller sig i utkanten av medvetandet (så länge jag klättrar bekanta leder). I boulderingen känner jag mig mer och mer bekväm med att klättra röda problem (även om jag inte klarar fler än de lättaste) och det känns som om jag är på väg att etablera mig på en högre nivå. För att summera så har jag den senaste veckan har gått från lamslående förkylning till min bästa klätterform hittills. Med det minskar stressen inför projektets snabbt närmande slut. Just nu är det bara roligt att kunna klättra igen. Hoppas känslan håller i sig till ikväll när det är nytt pass med Robin på schemat. Jag är övertygad om att vi även ska ta det här med fallandet till nya nivåer.