Vidga din bekvämlighets-zon

I helgen åkte jag på en låsning i vänstra axeln och kunde inte höja armen. Inte ta på mig en tröja, sätta upp håret eller använda bestick med vänster hand när jag åt. En följd blev uppskjutna träningspass. Ovissheten över vad som hade hänt med axeln förbyttes mot glädje när armen plötsligt fungerade igen i tisdags, utan ett spår av tidigare krämpor.

Allt var bra, förutom att det återigen hade gått en vecka sedan mitt senaste lead-pass. Det är inte hållbart. På en vecka hinner jag samla på mig mycket respekt för lead-klättringen och igår var nervositeten där igen. Då beslutade sig Daniela för att vi måste vidga min bekvämlighets-zon.

Jag är glad för alla er som kan klättra lead utan att vara hindrade av höjden/klippen/lutningen/avstånden mellan greppen och allt vad som nu kan spöka i hjärnan. Jag är tyvärr inte en av er och gissar att jag inte är ensam. För att vi, som inte är lika lyckligt lottade, ska kunna klättra svårare leder måste vi öka området där klättringen blir avslappnad och kontrollerad.

Det finns säkert många knep för hur man kan göra det, men jag och Daniela jobbade igår efter några grundprinciper:

- Klättra på leder som ligger över din egentliga nivå. (För min del innebär det 7a-7b, 2-3 grader över min maxnivå)
- Välj helst nya leder som du inte har provat förut. (I vanliga fall föredrar jag alltid leder jag känner till.)
- Beta av leden i etapper, vila och fortsätt uppåt klipp för klipp.
- Efter ett par klipp (minst fyra, men gärna fler), åk ner och börja om. Märk att det inte är lika svårt som första vändan. Antagligen kan du ta fler klipp åt gången nu.

Om det blir för läskigt:
- Gå mot nästa klipp och ta ett fall. (Jag får börja med små fall och gå på mer och mer för varje försök. Till slut så brukar jag nå greppet jag strävar efter.)
- Lägg till fotsteg, men försök in i det längsta att följa leden med händerna.
- Plocka successivt bort fotstegen när du försöker leden igen och känner dig tryggare.

Det här med fotstegen är egentligen lite av ett fusk för större bevämlighetszon, men det fungerar.

Efter ett par vändor på svårare leder gå då tillbaka till din vanliga nivå och upptäck att det plötsligt är mer bekvämt att klättra där än tidigare.

(Jag väljer att utelämna informationen om hur många svordomar, önskningar om att få bli nedfirad och påståenden om att det "absolut inte går" som blandades med klättringen igår. Tur att Daniela spelade lomhörd och lät mig hänga kvar på väggen.)