Hade träning med Robban i tisdags och vi nötte lite på min nemesis-led, den röda 6b+. Allt gick bra fram till en höger-höger-förflyttning några klipp från toppen. Föll på precis samma ställe som jag fallit på alla andra gånger.
Vi diskuterade igenom en ny strategi att ta sig förbi just den passagen. Kom fram till att jag skulle fronta väggen istället för att vrida in knäet som jag gjort tidigare. Planen fungerade när jag klättrade just bara den svåra sekvensen, men när jag körde leden i sin helhet efter det föll jag igen och igen.
Staffan var också i hallen samma kväll och hade kikat när jag klättrade.
"Du, är det verkligen optimalt att göra en drop-knee när du ska gå höger höger där i slutet?" frågade han när vi kom hem.
"Vad pratar du om? Jag gör ingen drop-knee", svarade jag.
"Jo, du gjorde en drop-knee. Det ser ut som om du låser dig själv."
"Men jag gör ju ingen drop-knee längre. Jag gjorde det förut, men det var precis det jag och Robban kom fram till att jag inte skulle göra. Just för att det blir en låst rörelse."
"När jag tittade så såg det då ut som en drop-knee i alla fall. Vore kanske bättre om du frontar väggen?"
"Jag gör inget drop-knee. Jag frontar ju väggen, det funkade inte ändå." Vid det här laget började jag bli irriterad.
"Det funkade inte för att du gjorde en drop-knee."
"Fattar du trögt? Jag har ändrat rörelsen, säger jag ju. Det var förut jag gjorde en drop-knee."
"Men du gjorde det nu igen. Jag är inte blind."
Eftersom jag vet att han inte är blind började jag fundera på om förklaringen låg i att han var lite koko.
Då fiskade Staffan fram telefonen.
"Jag filmade. Kolla själv. Du gör en drop-knee."
Jäklar, tror ni inte han hade rätt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar