Ortoped numero dos tyckte dock att kortison var vägen att gå. Ja, man blir skör i senan efteråt och måste vila, men chansen är då stor att inflammationen släpper. Jag har gått på full diklofenakkur utan effekt i ett par veckor nu så han tyckte det var ett ganska självklart beslut.
Så efter att ha kört en nål av modell: ge-blod-diameter i mig är jag nu halvbortdomnad i det inflammerade ringfingret.
Detta innebär alltså, tyvärr, att det i princip är färdigklättrat för mig fram till jul. Allteftersom kommer jag att börja köra diverse styrkeövningar, och konditionsträningen kan jag i princip fortsätta med ohindrat. Men då risken för skada på senan är för hög under de första sex veckorna efter kortisonsprutan blir det ingen ansträngning för fingret utöver att knacka tangentbord och lyfta kaffekoppen. Trist men det känns ändå helt rätt i ett längre perspektiv.
Så hur blir det med Utvecklas-projektet, mina mål och the grand finale? Well, det finns nog plats för en comeback nån gång under 2012 istället, liksom för att få lite closure, och jag tror att skadan, behandlingen och rehabiliteringen kan vara en bra och nyttig sak att sprida till folk. Vi blir alla skadade förr eller senare och då kan det hjälpa att ha mitt case att jämföra med. Ska försöka skriva så aktivt om det som jag kan. Kanske inte den roligaste läsningen, men förhoppningsvis blir det nyttigt att ta del av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar