Måndagens teknikpass med Daniela vände på dessa begrepp och det kändes som om hon lärde mig att fuska.
Fusk nummer ett. Vila. Det gäller tydligen att vila på väggen när man får tillfälle och inte alls klättra tills man stupar. Så vi övade på just detta genom att klättra och hitta så många tillfällen som möjligt att släppa ena armen och skaka ur den, helst efter varje förflyttning. Och det gällde att vila smart. Skaka den lediga armen, samtidigt som resten av kroppen ansträngde sig så lite som möjligt. Tricket är att stå med så raka ben som greppen tillåter och förflytta tyngdpunkten precis under armen som håller kvar en vid väggen. Tyngdpunkten ska vara på plats innan man släpper ena armen så att kroppen stannar i samma position trots att man släpper ena armen. Självklart ska armen man hänger i vara rak. När man sedan vilat klart tar man tag i greppet som man släppt och börjar med att flytta fötterna. Det här var en väldigt viktig punkt, att flytta fötterna först, sedan flyttar man handen vidare uppåt till nästa grepp. Det är alltså inte optimalt att vila, och sedan i samma rörelse gå vidare till nästa handgrepp med den utvilade armen. Det blir alldeles för ansträngande för armen man hänger i. Tänk också på att inte stå på för raka ben så att du måste sträcka dig, då blir troligtvis tyngden på armen du hänger i för stor.
Fusk nummer två. Anders har varit inne på det tidigare. Memorera grepp. I det optimala fallet har man lyckats memorera varenda greppserie i gymet för då kommer man alltid veta vad som väntar högre upp på väggen och från marken förstå hur pass bra/dåliga samtliga grepp är. Det räcker inte att veta om det är höger eller vänster hand som gäller, utan man ska kunna veta hur greppet känns beroende på hur det är vinklat. Jag och Anders fick öva greppminne genom att en av oss blundade och blev ledd till ett grepp som man fick känna på innan man ledd bort från väggen igen, fick titta och skulle hitta greppet man hade känt på. Vi skulle också gissa färg på greppen. Ungefär som att sätta knorr på grisen, fast tvärt om och utan gris. Det gick mycket lättare än väntat.
Sista övningen kommer jag inte ihåg vad den skulle vara bra för, men den var rolig så ni kan ju testa. Vi skulle klättra lätta boulderleder (blå) i tre omgångar. Första vändan gällde det att hitta vilor, andra omgången fick vi bara använda ett ben och tredje vändan klättra med höger hand på grepp avsedda för vänster och tvärt om.
Som jag upplevde det var det betydligt enklare att vara enbent än att klättra med ombytta händer. Det måste sett riktigt avig ut när jag höll på eftersom en snäll kille kom fram och föreslog att jag skulle byta plats på händerna för att komma vidare på väggen :-)
Ikväll står intervaller på schemat i KC och jag ska försöka fuska så mycket jag bara kan.
6 kommentarer:
Hej! Intressant läsning. En sak som jag funderat över vad gäller vila är om det är bäst att
1. Rak arm, raka ben, putta in höften i väggen vilket gör att torson och den raka armen lutar ut från väggen
eller
2. Rak arm, sjunka ned på benen och samtdigt försöka trycka in höft mot vägg vilket går olika bra beroende på hur vig man är, jag är inte så värst vig.
Du skriver att det ska vara så raka ben som möjligt och då gäller alternativ 1 va? Men då kommer ju självaste torson ut en bit från väggen ibland och jag har tänkt att det kanske är dåligt och 2an vore bättre men då hindrar ofta min flexibilitet mig från att få in höften så nära väggen men hela kroppen kanske kommer närmre. Detta är kanske små detaljer men jag undrar om ni snackade något om detta?
Ida, vilken bra fråga. Jag är dock inte helt säker på svaret, men vi snuddade ämnet i måndags och jag uppfattade det som du säger, att det blir alternativ 2 som är det bästa valet. Det här med raka ben gäller främst att sträva efter i den mån det är möjligt. När jag skulle prova att vila utan att ha fått några instruktioner om hur det skulle gå till började jag med att vila som en liten boll på väggen, alltså flyttade upp fötterna som om jag skulle röra mig vidare redan innan jag vilade. (fråga inte hur jag tänkte där, det kändes bra på något sätt, som om jag var riktigt aktiv i min vila ;-) Tanken är mer att man ska ha fötterna så långt ner som möjligt där det fortfarande är bekvämt, och då helst så långt ner att benen bli raka. Vi gjorde övningen med "fria" fötter, dvs vi fick kliva på vad som helst, och då var raka ben lättare att få till. Hamnar man högre upp med fötterna för att leden är byggd så fattade jag det som att man skulle böja på dem så mycket man behövde för att hitta en bekväm position nära väggen, helst med både höft och torso. En vanlig position här är ju "grodan", men jag gillar den inte riktigt eftersom jag också kommer i modell kylskåpsvig. Det går ju ofta istället att vrida sig åt sidan med böjda ben för att komma nära väggen. Jag ska dubbelkolla med någon tränare och återkommer om detta är helt åt skogen fel. :-)
Nu när du skriver så så tänker jag efter och jag brukar nog hamna i någon slags vridning ofta när jag vilar, det är kanske bäst om man inte är så grodig i höfterna. Fattar nu bättre också då hur du menar med att man ska ha raka ben. Tack för svaret och det vore intressant att höra vad era tränare säger!
Se det så här: Om du vilar med böjda ben är det antingen invridning eller grodan som gäller för att komma nära väggen (eftersom knäna annars är i vägen). Vid invridningar beror det såklart på hur man står men i regel vilar du all eller nästan all tyngd på ett av benen vilket är en instabil position (svårt att få tyngdpunkten precis ovanför det benet) och då måste armen du hänger med inte bara motverka fall utåt, utan också fall åt sidan, dvs din arm blir som en fot och får ta en hel del belastning.
Med grodan använder du förvisso båda fötterna för att stå (dvs tyngdpunkten är mellan fötterna i en stabil position), men samtidigt så är det väldigt påfrestande för benmusklerna att hålla uppe överkroppen när de är brett isär och böjda.
Därför är det bättre att ha lite rakare ben vid vila, men inte så raka att man måste sträcka ut sig helt för då blir det stor belastning på armarna när man ska börja klättra igen.
Ett undantag är ju om man får till en dropknee för då står man ganska stabilt med benen som skapar motverkande tryckande kraft åt sidan vilket avlastar armen. Tricket är då att våga trycka ordentligt med fötterna och stå på stabila nog steg så man inte slinter av. Funkar oftast bäst på diedrar (inåtvinklade hörn) då man t o m kan hitta vilopositioner där man inte behöver använda armarna alls.
Hej Ida,
Vad många svar du fått. :)
Jag försöker komplettera Johanna och Anders svar och hoppas du får ut något av det!
Det finns inget rakt rätt och fel i vila, det beror helt på vinkel av vägg och greppens position samt, som ni säger - vighet.
Däremot underlättar det när man vilar att ha raka armar - mindre ansträning för biceps.
Få in torso och överkropp - hänger du ut där får armarna och framförallt fingrarna ett dubbelt jobb som Anders säger, med krafter både ner och ut ifrån väggen, vilket får vilan att bli väldigt jobbig.
Har du torso och höft in mot väggen hamnar tyngden mer på benen och det är lättare att släppa trycket på fingrarna (det ska nästan kännas som att man inte behöver hålla i greppet på en vertikal vägg).
Ju rakare ben desto mindre anspänning i benmusklerna.
Alltså vill du vara så rak i kroppen som möjligt utan att vara utsträckt.
Om fotplaceringarna inte tillåter "rak" kropp är det sjunka ner på benen som gäller, och då försöka få in kroppen så nära väggen som möjligt genom flaggning / grodan.
Tror jag ska akta mig för att kommentera när folk klättrar "misstänkt fel" i fortsättningen. Men bra att du uppfattade mig som snäll och inte besserwissrig iaf ;-)
Testade lite mer med omvända händer på det problemet du körde. Gick efter ett tag, men vettifasen om jag klarat det med kortare armar. Riktigt avigt.
/snäll kille
Skicka en kommentar