Första uppföljningstestet

Idag var det dag 0 för Utvecklas 2011 för min och Johannas del. Det var idag vi dels fick träffa varandra för första gången, dels fick vi träffa hela PT-laget (Daniela, Robban och Robin) samlat. Jag hade bara skakat hand med Daniela innan så det var bra att få stifta bekantskap med den manliga delen av vår coaching-trojka.

Men det var egentligen inte för att utbyta trevligheter vi hade kallats till K2 denna svinkalla fredag. Det var nämligen dags att genomföra det första uppföljningstestet för att registrera våra nuvarande färdigheter för senare jämförelser allt eftersom träningsprogrammet fortlöper. Så detta första test är väl egentligen mer som ett referenstest för att se var vi startar ifrån.

Testet består av en hel drös övningar där ett visst moment genomförs. Momenten är i regel designade så att ett värde uppmäts snarare än att det görs en subjektiv bedömning av färdigheten. Exempelvis så görs ingen bedömning av "hur bra du är på att använda en sloper", utan istället mäts det i cm hur pass långt upp vi orkar lyfta kroppen med ena handen på en sloper. På så vis går det att jämföra färdigheten vid senare test. Proceduren upprepas med andra handen, med andra grepp osv.

Mycket handlade i detta första test om att hitta våra gränser, exempelvis hur stor del av kroppsvikten vi klarar av att låsa av med bara en hand, hur många kilon vi klarar av att pincha eller hur länge vi kan hänga i en tre-fingerspocket.

För min egen del klargjordes mina främsta svagheter med all önskvärd tydlighet när det var dags att mäta smidigheten i benen och höften. Jag vill gärna skylla på generna här men det är nog 10 ungdomsår springandes efter en fotboll kombinerat med ett alldeles för lamt intresse för stretching som ligger bakom min icke-existerande smidighet. Robin gjorde en Baloo-inspirerad "tsk tsk tsk, störtlöjligt!" åt mina fattiga insatser och konstaterade att för vissa moment kommer vi verkligen att behöva börja om på ruta 1. Check på den!

Mot slutet var det inte många syremolekyler kvar i blodet ut i armarna men testet avklarades och trojkan ska nu sätta sig ner och detaljanpassa träningsprogrammet efter just våra individuella behov, vilket känns extremt spännande.

En intressant reflektion är att det var extremt taggande att ha flera personer stirrandes på en under testet och tjoandes "Kom igen! Kör på! En till!" Om framtida test ska likna detta första i så stor utsträckning som möjligt måste vi ta hänsyn inte bara till ordning i vilken övningarna genomfördes, vilotider mellan övningarna osv, utan kanske även de sociala/psykologiska parametrarna, såsom peppning från coacherna.

Jag tror jag kommer att ha träningsvärk imorgon...