"Du vet, du FÅR vila mellan problemen om du vill!"

"Vem skulle du träffa sade du?"

"Öhh..Veronica. Antar jag..." tillägger jag med ett nervöst leende. För visst pirrar det lite i magen, som på den där första jobbintervjun, ett minne blott trodde jag, men fjärilarna är alltså tillbaka, with a vengeance! Jag ska ju klättra inför eliten och sitta i heta stolen!

"Jaha ja hon är ju faktiskt här, där inne nånstans," svarar expediten och slänger en tumme i riktning mot hallen.

"Jag har aldrig träffat Veronica så du får nog peka ut henne åt mig."

"Öh, ok, sätt dig ner där och vänta så går jag och kollar efter henne."

Plötsligt slår det mig. "Jag skulle faktiskt dyka upp ombytt så jag går och snidar om så länge istället."

Då hör jag bakom mig. "Jaha men då är det ju mig du ska träffa också!" Det är Daniela (Ebler, klätterskoleansvarig, personlig tränare under Utvecklas 2011 och all 'round bad ass climber) som har tjuvlyssnat och reser sig från laptopen och en halväten lunch för att skaka tass. 'Wow, kontakt med en klätterkändis!' tänker jag. Lika coolt som när Peter Bosma kallpratade i nån minut med mig och polaren den där gången.

Daniela dirigerar mig i riktning mot herrarnas; det är klättring som står först på menyn i denna lite udda "intervju". Ett hastigt ombyte senare hinner jag hälsa på Veronica (Sikström, bossar över hemsida, kommunikation och verkar vara lite av mamma till detta projekt) också, som överrumplas med mat i munnen. Efter en ordentlig uppvärmning ses vi på golvet och Daniela förkunnar dagens schema, som inleds med mig klättrandes några problem som Daniela redan har valt ut. Därefter kommer ett fystest med något sorts stressmoment, följt av ett enkelt (klätterrelaterat) personlighetstest och avslutningsvis lite allmänna frågor, mer som en klassisk intervju helt enkelt.

Jag hade vid det här laget glömt allt vad fjärilar heter, jag var så uppspelt av att få klättra så allt annat försvann. "Är det ok om vi filmar dig lite när du klättrar?" "Nä visst, inga problem," svarar jag utan att begrunda vad jag just gått med på.

"Du vet, du får vila mellan problemen om du vill," påpekar Daniela lite retsamt efter att jag stutsat upp och ner som en illbatting mellan försöken; det var knappt så jag kom ihåg att krita.

"Ah... *flämt* ok..." får jag ur mig mellan andetagen.

Problemen avverkas hastigt och lustigt, jag går bet på ett par (d.v.s. nya projekt! Check på den!) men det kändes bra överlag.

"Då så, är det dags för stresstestet: På 15 minuter ska du klättra 15 problem, göra 50 armhävningar, 50 situps och 30 pullups. Redo? Kör!" och så startar Daniela klockan.

Den rationella tanken att detta i princip är en omöjlig uppgift motas i grind av tävlingshjärnan i mig och jag sätter igång med tanken att varva problemen med fysövningarna. Problemet är att jag är på övervåningen och alla fingerbrädorna är där nere, så efter att ha avverkat alla blå problem där uppe joggar jag ner och fortsätter vid tävlingsväggen, men krafterna sinar fort som tusan och Daniela tackar för en god insats med nån minut kvar på klockan. Resultatet, om jag minns rätt, var 11 problem avklarade, 12 pullups, 40 armhävningar och 50 situps och jag hade nog inte orkat så mycket mer även om jag så hade fått fortsätta tiden ut.

Efter detta eldprov blir det ett "svara utan att tänka så mycket"-test med påståenden kring vad som motiverar mig, hur jag hanterar kritik och hur bra jag är på att komma tillbaka från motgångar. Det stora problemet under detta moment är att orka hålla i pennan ordentligt med sönderpumpade underarmar (mitt namn på provet ser ut som det skrivits av en 7-åring med artrit).

"Vad gör du om det är skitfint väder och du vill ut och klättra och så står det i ditt träningsschema att du har ett 3-timmarspass på gymmet," lyder en av frågorna från Daniela. Veronica är samtidigt nyfiken på om det skulle vara ett problem för mig att behöva dumpa mina klätterkompisar för resten av året om jag blev utvald, vilket det självklart inte skulle vara (hej Danne, Lars, Martin, David, Atilla, Lotta osv, sorry, ni vet att jag älskar er ändå!). Frågan om vilka mina styrkor och svagheter inom klättring är kommer som ett brev på posten så där är jag ju förberedd i alla fall.

Sen sinar till slut frågorna och kvar återstår den sista uppgiften. "Ni vill att jag ska skriva ett blogginlägg?" chansar jag och det visar sig stämma. Så om ni alla läser detta så innebär det att jag blev en av de lyckligt lottade i Utvecklas 2011. Det här är mitt första inlägg som jag dessutom alltså skrev innan jag blev uttagen. Därför kan jag också lägga till en kommentar i stil med "Daniela och Veronica var hur trevliga som helst" för att smickra dem lite extra, så kommer vi aldrig veta om det var just den kommentaren som fällde avgörandet i deras val och kval mellan utomordentliga kandidater!

Nej nu är det hem och ladda batterierna inför kvällens Fifty Fresh i Solna!

Hoppas vi ses (eller sågs, snarare) där!