Laddad inför hösten

Utsikt från toppen av Svaväggen, Ringkallen

Då var man tillbaka efter sommaren, en relativt kort semester blev det för min del med två stabila veckor på vift genom de svenska landskapen, med avslut uppe på Ringkallen vid Höga Kustens södraste delar. Vi hade suveränt väder hela helgen och klättringen var... WOW! Tre dagar i Scared-shitless-mode, av någon anledning känns det alltid som att man befinner sig några meter ovanför en tveksamt placerad wallnut man inte ens skulle hänga en påse jordnötter i. Men det fixar sig alltid, man biter ihop och litar på fötterna och fingrarna.

Jag är så sjuuukt taggad inför höstens klättring, jag liksom kommer på mig själv sittandes med världens dumflin på fikat, medan kollegornas handel och vandel från helgen går en rätt över huvudet; är ganska säker på att de misstänker att jag antingen blandat i mer än mjölk i kaffet alternativt att jag är nykär. Vid närmare eftertanke är det senare nog inte långt ifrån sanningen, för det är precis så det känns, jag är helt hooked på klättringen, hooked på höstens (och nästa års) planer, alla träningspass, 7a+ projektet på K2 som jag precis redde ut lite ny beta på vilket gör taket såå mycket enklare för en svagis som jag, att jag äntligen hittat en klätterkompis som är lika galen i detta som jag... hooked på La Sportiva Legends Only i oktober, den där "nyupptäckta" klippan med en massa nyturspotential som måste besökas, vinterns alla 50 Fresh, SM i Göteborg, Crimper Filmfestival, mina nya Python, the list goes on and on.

Jag får bara inte glömma bort att hålla er uppdaterade på hur det går med träningen. Kort kan det sammanfattas med en liten tillbakagång under sommaren vad gäller teknik och mental styrka. Eller kanske inte så mycket teknik egentligen, men man har tappat lite fokus, att försöka vara medveten och planerande när man jobbar på projekten, det har ju faktiskt mest varit nöjesklättring i sommar. Men jag har tränat ganska mycket så jag kan nog inte skylla på förlorad styrka; det handlar om inställning. Men med tanke på hur psyched jag känner mig nu så tror jag att jag både hinner ikapp och förbi min tidigare form. Målet att leda 7b stabilt i december känns förvisso långt bort just nu (jag tror knappt jag är stabil på 6c) men samtidigt är det inget som oroar; målen ska vara högt satta så det känns bra. Och motiverande. Som tusan!